DAG 1 - OPERATIONSDAG
Jag opererade min fot den 12 december 2011 på Mölndals sjukhus i Göteborg.
Klockan 7:00 hade jag tid på sjukhuset, var där ganska exakt, inte alls nervös.
Det började med att jag fick träffa en sjuksköterska som frågade några frågor innan hon gav min kläder att opereras i. Fick tvätta foten med Descutan en extra gång, trots att jag gjort det dagen innan och på operationsdagen. Hon berättar dessutom att jag är den första som ska opereras för dagen! Skönt tänker jag.
Kläderna är på och jag har bäddat ner mig i sjukhussängen när sköterskan kommer tillbaka och ger mig 2 panodil, 1 Citadon, 1 diklofenak och 1 tablett mot illamående. Jag sväljer alla i ett svep.. Van att äta tabletter? Check.
Lite senare för jag prata med narkosläkaren och jag konstaterar att jag inte vill bli sövd och kör hellre på bedövning. (Mår dåligt i flera dagar av narkos) Hon tyckte det lät som en bra idé och satt på en kanyl där hon gav mig dropp bestående glukos (som man blir go på insidan av, uttryckte hon sig). Efter det rullande hon in mig och jag fick träffa en annan läkare som gav mig bedövningssprutor i foten. Kände inte sprutorna så mycket. Fick samtidigt något i kanylen och det kändes som jag blev hög som ett hus. Riktigt skön känsla.
Under operationen fick jag lyssna på musik i hörlurar, men jag ville hellre lyssna på vad som sas och gjordes under operationen. Det var nog morfinet som gjorde att jag inte var rädd överhuvudtaget. Inte nervös heller för den delen. Operationen tog ca 20 min. Snabbt och effektivt.
Efter operationen fick jag frukost och efter det fick jag träffa sjuksköterskan igen. Hon gav mig tabletter och en specialgjord sko som jag ska använda de närmsta veckorna. Åkte hem vid 10. Gick på foten med hjälp av kryckor. Pigg och glad och ingen smärta pga av bedövningen.
Lite senare samma dag mådde jag lite illa men hade inte ont i foten överhuvudtaget. Tog tabletter efter ordnination. Citadon och Diklofenak. Fick en litet blodtrycksfall när jag skulle på toaletten men jag la mig snabbt i sängen och blundade. Det värsta som hände var när jag märkte att det var blod(!) på golvet. Det hade blödit igenom. Pojkvännen fick ringa och fråga om det var normalt, och det var inte farligt men om det inte skulle sluta blöda hade det vart illa. Men det gjorde det.
Resten av dagen låg jag med foten i högläge (över hjärtat) och vilade. Sov hela natten utan smärtor.
Klockan 7:00 hade jag tid på sjukhuset, var där ganska exakt, inte alls nervös.
Det började med att jag fick träffa en sjuksköterska som frågade några frågor innan hon gav min kläder att opereras i. Fick tvätta foten med Descutan en extra gång, trots att jag gjort det dagen innan och på operationsdagen. Hon berättar dessutom att jag är den första som ska opereras för dagen! Skönt tänker jag.
Kläderna är på och jag har bäddat ner mig i sjukhussängen när sköterskan kommer tillbaka och ger mig 2 panodil, 1 Citadon, 1 diklofenak och 1 tablett mot illamående. Jag sväljer alla i ett svep.. Van att äta tabletter? Check.
Lite senare för jag prata med narkosläkaren och jag konstaterar att jag inte vill bli sövd och kör hellre på bedövning. (Mår dåligt i flera dagar av narkos) Hon tyckte det lät som en bra idé och satt på en kanyl där hon gav mig dropp bestående glukos (som man blir go på insidan av, uttryckte hon sig). Efter det rullande hon in mig och jag fick träffa en annan läkare som gav mig bedövningssprutor i foten. Kände inte sprutorna så mycket. Fick samtidigt något i kanylen och det kändes som jag blev hög som ett hus. Riktigt skön känsla.
Under operationen fick jag lyssna på musik i hörlurar, men jag ville hellre lyssna på vad som sas och gjordes under operationen. Det var nog morfinet som gjorde att jag inte var rädd överhuvudtaget. Inte nervös heller för den delen. Operationen tog ca 20 min. Snabbt och effektivt.
Efter operationen fick jag frukost och efter det fick jag träffa sjuksköterskan igen. Hon gav mig tabletter och en specialgjord sko som jag ska använda de närmsta veckorna. Åkte hem vid 10. Gick på foten med hjälp av kryckor. Pigg och glad och ingen smärta pga av bedövningen.
Lite senare samma dag mådde jag lite illa men hade inte ont i foten överhuvudtaget. Tog tabletter efter ordnination. Citadon och Diklofenak. Fick en litet blodtrycksfall när jag skulle på toaletten men jag la mig snabbt i sängen och blundade. Det värsta som hände var när jag märkte att det var blod(!) på golvet. Det hade blödit igenom. Pojkvännen fick ringa och fråga om det var normalt, och det var inte farligt men om det inte skulle sluta blöda hade det vart illa. Men det gjorde det.
Resten av dagen låg jag med foten i högläge (över hjärtat) och vilade. Sov hela natten utan smärtor.
Kommentarer
Trackback
