halluxvalgusoperation

Det börjar bli segt att bara ligga vid sängen framför datorn. Jag är en väldigt rastlös person.

Idag gick jag ut och hämtade posten, eller ut och ut, till entrén. Gick med en krycka och det gick bra tycker jag. I helgen hade jag tänkt försöka att köpa klart mina sista julklappar. Får väl se om foten orkar det.

Det blir inte så mycket tabletter. 2 Alvedon innan läggdags i stort sett. Skönt att slippa knapra.

Idag gjorde jag även 'nummer 2' för första gången sedan operationen. Vet inte varför det tog så lång tid? Jag har väl inte ätit som jag brukar under dessa dagar.

Högläge, duschat och 2 alvedon innan läggdags. Det blir inte roligare än så.

Nu är tabletterna som jag fick med mig efter operationen slut. Så nu blir det till att fortsätta med alvedon.

Har fortfarande en brännade känsla i foten. En annan sak som är riktigt jobbigt är att när jag ställer mig upp får jag en tryckande känsla i foten, som om allt blod rinner ner och blir en klump i foten. Därför är det jobbigt att stå upp i mer än 10 sekunder.

Tur att man har en pojkvän som gör allt för en. Himla skönt.

Ligger fortfarande med foten i högläge. På nätterna också. Ibland tar jag ner foten och sover rakt för att det är så skönt!

Idag försökte jag gå på foten utan kryckor, det gick ganska bra. Gick på utsidan av foten, då gjorde det inte så ont.

Annars låg jag i sängen hela dagen men foten i högläge. Fortsatte äta mina Citadon och Diklofenak. Man skulle bara äta dessa tabletter de två första dagarna och sedan fortsätta med vanliga alvedon.

Idag har jag även duschat. Det fick bli en pall i duschen och en plastpåse över foten. Det gick bra men pojkvännen fick hjälpa mig att hålla en handduk över foten så att det inte skulle rinna ner vatten.

Natten var inte kul alls. Jag knaprade Citadon och vaknade varannan timme. Det kändes som om jag hade en öppet sår fullt med chilli. Det brände hemskt mycket. Jobbig natt.

Jag opererade min fot den 12 december 2011 på Mölndals sjukhus i Göteborg.
Klockan 7:00 hade jag tid på sjukhuset, var där ganska exakt, inte alls nervös.

Det började med att jag fick träffa en sjuksköterska som frågade några frågor innan hon gav min kläder att opereras i. Fick tvätta foten med Descutan en extra gång, trots att jag gjort det dagen innan och på operationsdagen. Hon berättar dessutom att jag är den första som ska opereras för dagen! Skönt tänker jag.

Kläderna är på och jag har bäddat ner mig i sjukhussängen när sköterskan kommer tillbaka och ger mig 2 panodil, 1 Citadon, 1 diklofenak och 1 tablett mot illamående. Jag sväljer alla i ett svep.. Van att äta tabletter? Check.

Lite senare för jag prata med narkosläkaren och jag konstaterar att jag inte vill bli sövd och kör hellre på bedövning. (Mår dåligt i flera dagar av narkos) Hon tyckte det lät som en bra idé och satt på en kanyl där hon gav mig dropp bestående glukos (som man blir go på insidan av, uttryckte hon sig). Efter det rullande hon in mig och jag fick träffa en annan läkare som gav mig bedövningssprutor i foten. Kände inte sprutorna så mycket. Fick samtidigt något i kanylen och det kändes som jag blev hög som ett hus. Riktigt skön känsla.

Under operationen fick jag lyssna på musik i hörlurar, men jag ville hellre lyssna på vad som sas och gjordes under operationen. Det var nog morfinet som gjorde att jag inte var rädd överhuvudtaget. Inte nervös heller för den delen. Operationen tog ca 20 min. Snabbt och effektivt.

Efter operationen fick jag frukost och efter det fick jag träffa sjuksköterskan igen. Hon gav mig tabletter och en specialgjord sko som jag ska använda de närmsta veckorna. Åkte hem vid 10. Gick på foten med hjälp av kryckor. Pigg och glad och ingen smärta pga av bedövningen.

Lite senare samma dag mådde jag lite illa men hade inte ont i foten överhuvudtaget. Tog tabletter efter ordnination. Citadon och Diklofenak. Fick en litet blodtrycksfall när jag skulle på toaletten men jag la mig snabbt i sängen och blundade. Det värsta som hände var när jag märkte att det var blod(!) på golvet. Det hade blödit igenom. Pojkvännen fick ringa och fråga om det var normalt, och det var inte farligt men om det inte skulle sluta blöda hade det vart illa. Men det gjorde det.

Resten av dagen låg jag med foten i högläge (över hjärtat) och vilade. Sov hela natten utan smärtor.

Jag har haft min 'knöl' ända sedan jag var liten. När jag var runt 12 år gammal fick jag inlägg som skulle förhindra att knölen blev större och växa rakt. Läkaren sa att jag skulle få operera foten i 20års ålderna då fötterna växt klart. De tror att jag har ärvt detta från min mormor, som hade likadant. För det finns tydligen två olika typer - en ärftlig och en som man får när man är äldre.

Det är bara på högerfoten jag har en knöl. Det största problemet jag har är att jag kan få ont i flera dagar efter att jag har haft trånga skor på mig. Jag kunde ha vilka skor som helst men det var inte speciellt skönt efteråt. Detta är foten innan operationen: